Synen

Ögonen registrerade omvärlden men mer av gammal vana än av nyfikenhet. Henry kände att han sett det som var värt att se och en hel del han gärna varit utan. Visst fanns det saker som han skulle beskriva som vackra. Men för honom var de bara ett adjektivet bland alla andra. En objektiv betraktelse snarare än något som gav njutning. Skönheten var som en riktigt bra film han sett för många gånger för att kunna uppskatta. Hans ögon hade blivit trötta och bittra.

Men hans andra sinnen bar fortfarande på en längtan. De törstade efter det överflöd den bortskämda synen privilegierats med. Det fanns ord och tonlägen som han öron vill höra. Beröring som hans hud känna. Han ville uppleva smaker och dofter andra än de som god dryck och mat kunde förse honom med.

Ibland önskade han sig blind. Synen var avundsjuk storasyster som viskade falska sanningar till de andra sinnena och gjort honom till en bitter man. Fått honom att dra sig tillbaka från en värld han bara upplevt en femte del av.

(skriv om behöva)

Johannes slogs sig ner mittemot Erik med en egen kopp kaffe. De hade bestämt att träffas på neutral mark, Café Berghström, ett fik som ingen av dom gillade eller skulle ha vänner på.

- Hur är läget, började Johannes
- Bra, ljög Erik

Tystnad. Johannes skruvade långsamt koppen ett halvt varv. Det hade varit en dåligt idé att träffas. Alla som han diskuterat saken med hade dock tyckt tvärtom. Man måste ju prata om det ifall det ska bli kunna bli bättre, hade de sagt och Johannes hade hållit med. Språket är människans äldsta och bästa uppfinning men det finns drifter som både funnits längre och är starkare än orden och inte kan bevekas genom tal. Det hade Johannes innerst inne insett men blundat för och hela hans vänkrets hade gjorts detsamma. Det var därför den här idén utan att granskas eller kritiskt utvärderats lett till att han nu satt öga mot öga med en sårad grizzlybjörn i människoskepnad, Erik.

Insekten slog Johannes med sådan kraft att han inte kunde göra annat än att skräckslaget stirra ut i luften. Väntades på att Erik skulle rycka undan bordet och slita loss hans strupe. Sekunderna gick....

- Hur är det själv, sa Erik pliktskyldigt efter ett tag.
- Inget vidare...
- Bra

Johannes vred sina händer under bordet innan han fortsatte.

- Jo.... Du vet att jag är ledsen och allt sånt. Hade jag kunnat få göra det igen så...

Längre än så hann han inte förrän Erik reste sig upp och gick. Johannes satt kvar lättad men en skam så stark att han inte känt något liknande sedan barnsben.

(skriv om minusgrader)

Omgivningen

Omgivningen tilldelar dig din personlighet. De bestämmer vem du är och hur du uppfattas. Självklart får du vara med på ett hörn och påverka men omgivningen har alltid sista ordet. Du är inget annat än ett tomt rum som möbleras av folk i din närhet.
Visst kan förneka detta och hävda att omgivningen inte förstår hur man egentligen är, men det är inte bara felaktigt utan direkt nonchalant. För vem är du att påstå att du håller på en sanning som ingen annan kan se? Du är alldeles för partisk för att bedöma dig själv, lämna det till folk som har en sundare distans. Självklart kommer du få flera olika roller du kan spela beroende på vem du speglar dig i. Omgivningen är på det sättet väldigt generös och ger dig en viss valfrihet i hur du vill vara. Men samtidigt som du får egna personligheter tillkommer också ansvaret att vara med och forma andras. Omgivningen vill alltid ha mer personal, däri ligger dess girighet.
Rent teorietiskt skulle du ju kunna strunta i vad alla tycker. Du kan ju alltid flytta ut i skogen och leva på barr och rulla dig i lera. Där är du totalt fri att forma din egen person. Men om någon skapas i skogen och ingen finns där för att observera det, hur kan man då veta att det har hänt?

Mmm mer...

Mycket vill ha mer, mycket är inte nöjd. Mindre ville ha mycket, mindre är för smått. Men ingen vill ha överflöd, det är för stort och vi är inte giriga. Snarare ganska anspråkslösa, vi nöjer oss med bara lite mer...

(skriv om överflöd)

Kaffe

Det är skitenkelt att skriva poesi. Man behöver bara att trycka på "enter" några gånger per mening

Var dag har sin fix
som gör att allt flyter på och förhoppningsvis
blir något mer än bara ytterligare ett nummer
man lämnar bakom sig.
Dagens knark var en klassiker, kaffe.
Jag drack det girigt, svart och snabbt.
Det gäller att passa på medan man njuter.

(Skriv om att ta vara på ett tillfälle)

Förfalskning

När man får ett objekt att anta falsk skepnad gör man sig skyldig till förfalskning. En företeelse som framförallt är förknippad med kriminalitet. Men vad man sällan tänker på är att den är minst lika vanligt inom konsten. Förmodligen beror detta på att de flesta konstnärer är klumpiga förfalskare. Hade dom haft större fallenhet för hantverket hade de gjort som de kriminella och förfalskat sedlar och checkar istället för målningar.
Det största felet konstnärerna gör är att dom konsekvent placerar sina förfalskningar i fel kontexter. Änglar i horhus, kacklande höns i styrelserum, klockor i öknar, för att nämna några exempel. Det spelar inte så stor roll hur duktigt man är på att måla då, jag förstår att det inte kan vara sant. Visst kanske de lyckas att ge en tankeställare åt oss som inte arbetar med kultur på heltid och det är ju en fint av dem. Men ärligt talat, hade de inte tjänat på att träna tills de kan göra sedlar istället?

Fåndag

Måndagen är som klassens roligatimme fast i ett helt dygn!

Det vill säga att den i fyra fall av tio kan liknas vid ett pinsamt dans- eller kareoke uppträdande. I tre fall är det mer som en tipsrunda där de häftiga kidsen i klassen springer först och rycker ner alla frågorna. Men någongång ibland kan det bli en håltimme och det är skönt för då får man gå hem tidigare och äta sina rostmackor.
Om man är lite positivt lagd kan man använda måndagen som referenspunkt för resten av veckan. För när den dagen är slut kan det bara bli bättre.

(Skriv om det bästa med måndagar)

Den allseende

Hon vakade över dom med ett sinande intresse. Nyhetens behag hade lagt sig och så jävla roliga var dom faktiskt inte. I början hade hon hade fått sig ett gott skratt över att de aldrig lärde sig från sina misstag. Det var en drag hon lagt till bara för sitt eget nöjes skull. Grymt kanske men vem skulle döma henne? Dock hade hon inte reflekterat över att det i längden gjorde det dom ännu tråkigare och förutsägbara. Humor som bygger på upprepning har en begränsad livslängd och 10.000 år faktiskt att ta det lite långt.

(skriv om att övervaka)

Dagen E

Vi anlände sent och det var tydligt att festen redan hade passerat sin kulm. Folk var mer fulla än trevliga och de flesta hade börjat att så smått tänka på morgondagen. Men vi lät oss inte nedslås och vägrade festen den dödshjälp som så här i efterhand hade varit den mest humana lösningen för alla inblandade.
Min hjärna har varit vänlig nog att ta bort stora delar av händelseförloppet från kvällen. Men några fragment stannade kvar. Förmodligen sparade för att de var talande snarare än viktiga för festen. Ett är att en söt tjej väldigt hårdhänt masserar min nacke medan vi båda pratar i mun på varandra. Hon om sin kille och jag om min svininfluensa-vaccinering. Sen ett annat när de sista fem tappra dansar till en power-ballad och ingen riktigt vet hur de ska röra sig. Och så det mest tydliga, solen som går upp samtidigt som vi står på balkongen och röker. Vilket först är väldigt vacker och ger en känsla av samhörighet men som för min del snabbt övergår i skam då jag inser att jag nu oåterkalleligt förstört hela dagen och att mitt bidrag till den här världen är av ringa vikt.

(skriv om ett bidrag)

November

Sommaren har kapitulerat men snön har ännu inte landat. Runt omkring är allting svart och världen är inte större än ljussfären från en lampan. Det är mäktigt.
Bristen på sol gör oss galna men det är vi medvetna om. Därför är november en månad av överseende och förlåtelse där vi tar hand om varandra lite extra. För vi vet att ingen människa klarar att ha mörker både inuti och utanpå sig samtidigt.

(skriv en hyllning till november)

Tider

Idag missade jag bussen, det händer egentligen aldrig. Första delen i mitt tonårsuppror var att dyka upp med god marginal till alla tider jag behövde passa och det har jag gjort sen dess. Hela min barndom bestod i ett evigt rännande till kollektivtrafik, öppet tider eller bjudningar, vi var alltid sena. Därför var de mitt bästa sätt att undvika bli som mina föräldrar - att börja hålla tider. Jag var verkligen en riktigt rebell som ung.

Men idag missade jag i alla fall bussen. För första gången på riktigt länge, det var trist. Jag gillar inte förändring

(skriv om ett avbrott i vardagen)

En potentiell scientologs bekännelser..

Jag vet inte riktigt var jag hört eller läst de (förmodligen Wikipedia - all min kunskaps moder) men jag vill minnas att order karaktär härstammar ordet från grekiska ordet "7%¤-&?" och betyder något i stil med "det som är inristat". Snyggt förklaring även om det finns en viss tragisk klang i den. Du är den du är - lycka till med ändra på de!

Scientologer är en grupp som jag (kanske orättvis) förknippar med svag karaktär. Dessvärre tillskriver dom alltid mig egenskaperna som krävs för att gå med i deras sekt. Det gör dom väl i och för sig med alla men jag blir alltid extra trakasserad. När jag vandrar i ett gäng på stan och vi passerar någon av organisationens underhuggare blir alltid just jag uttagen till att göra deras stresstest. Jag är också den enda i byggnaden som har fått brev från dom, som om till och med mitt namn skriker scientolog. Dessutom har det mer än en gång hänt att en liten gulklädd pastor sticker åt mig (och mig endast!) en broschyr när jag och en klump människor står och väntar på bussen. Broschyr brukar säga något i stil med "du använder bara 10% av din hjärna - nå din fulla potential, beställ våra böcker". Vilket för övrigt måste ses som riktigt rutten marknadsföring. Att starta med en ganska grov förolämpning till sin potentiella kund!

- Jaha om jag bara använder 10, vad säger det om dig då!!! skriker jag tillbaka

Inte! Men jag vill... Vad som hindrar mig är paradoxalt nog att jag känner mig lite smickrad. Att även om de förknippar mig med en massa usla egenskaper så verkar de genuint (jag kan se i det i den välvillige lille pastorns ögon) tro att jag kan förändras. Det gör mig glad för jag vill inte vara "ristad i sten" det känns så hopplöst. Jag vill kunna förändras vilket tydligen gör mig till en potentiell scientolog.... Trist bara att deras religion måste vara så jävla korkad

Livslögner

Jag har inga speciella kläder, ingen spexig musiksmak eller några ideologier. Jag har häftiga människor runt mig istället, dom är mina accessoarer. Jag går ingenstans utan mina coola bohemer. De gör att alla tror att jag också är en tuff konstnärstyp. Men ingenting kunde vara mer fel, jag är bara extrem bra på att låsas och manipulera. Dessutom ser jag till att ofta ordna fest, vilket alltid imponerar på omgivningen. Den frågan jag får oftast är:

Hur orkar du alltid festa så hårt?

Svaret är kaffe och viljestyrka samt en massa fysisk träning. Damtidningarna och alla tråkiga gymnastiklärare har rätt, att hålla sig igång och i form ger energi. Men utåt upprätthåller jag bilden av den dekadenta artisten som inte säger nej till att röka inomhus och ta en drink på förmiddagen. Trots att kombinationen solljus och alkohol gör mig illamående.

Varifrån kommer din kreativitet? undrar dom sen

Människorna runt mig brukar jag svara. Vilket är delvis sant eftersom folk tror jag är lika kreativ som dom. I själva verket ser jag till att vara uppdaterad och sno mycket idéer från andra. Jag är grym på att plagiera, så bra att jag skulle kunna räkna det som ett konstnärskap i all min uppfinningsrikedom.

Kan man bli mer intellektuell? undrar till sist den imponerade omgivningen

Egentligen är jag i princip dyslektiker. Men jag vänder det till min fördel och brukar säga att det är mitt sätt att tolka språket.

Det är ett hårt jobb att hålla uppe fasaden och ibland känns det tröstlös. Men för det mesta är det bara gött för jag får ligga hur mycket jag vill.

Fryspizza

Hon låg och grät i sängen och jag satt tyst på kanten. Vad klyschiga, vi är, tänkte jag, vi gick verkligen in i de klassisk könsrollerna så fort något känslosamt hände. Fast till mitt försvar kan jag säga att det var jag som hade gjort slut och det var ett beslut jag tänkte på länge. Jag hade haft tid att vara ledsen och till viss grad hade jag redan hunnit gå vidare. För henne kom det kanske inte som en överraskning men det var ändå inget som hon direkt väntat på.
Efter att ha skrik på varandra, eller mest hon på mig och gråtit en del, även det mest från hennes sida och hon ställt tusen varför-frågor befann vi oss nu här. Jag stannade kvar mest för att kunna avsluta med att säga något snällt utan att skapa ett nytt bråk. Det är inte lätt att komma på som inte var en klyscha eller fick mig att låta som hycklare. Dessutom började jag bli väldigt hungrig och min irritation över att hon skylt allting som gått fel på mig späddes på. Egentligen hade jag tänkt att jag kunde ta på mig de eftersom det var ändå jag som gjort slut. Men om det kom på tal nu igen så skulle jag nog inte kunna lägga band på mig och jag var verkligen för hungrig för att något gott skulle kunna komma ur ytterligare ett bråk. Så jag letade febrilt efter något att säga innan hon avbröt mina funderingar:

- Du kan gå nu

- Först vill jag bara..

- Jag vill att du går, sa hon högre och med gråten stockad i halsen.

Jag reste mig. Jag kan ju skriva ett snällt brev sen tänkte jag, det är ju en fin gest. Mest kände jag mig lättad över att äntligen få göra något åt min hunger. När jag snörat på mig mina skor i hallen kom jag på att jag lämnat en fryspizza hos henne för någon månad sen. Den var ju rättmätigigen min men det kändes inte som något jag ville ta upp med henne nu. Jag hörde att hon fortfarande låg kvar på sitt rum och snyftade. Försiktigt snörde jag av mig skorna och smög ut i köket. Så tyst jag bara kunde öppnade jag frysen. Den låg kvar och jag plockade på mig den och drog.
På väg hem infann sig en välbekant sinnesstämning, nöjd men lite skamsen. En känsla som är förknippad med att äntligen göra något man länge skjutit upp men utan att göra det ordentligt.

(skriv om att fly)

Skört

Äntligen skör. I hela mitt liv har jag fruktat detta men nu skulle jag aldrig kunna tänka mig gå tillbaka. Jag vill bara ligga i min sjuksäng och invänta slutet. Inga flera val och inget mer ångest. Visst finns det saker jag ångrar men allt är ändå försent nu, all möjligheter till förändring är borta. Kvar finns bara en rejäl tillfredsställelse över vetskapen att jag aldrig mera kommer behöva fatta ett beslut igen. Istället tänker jag ge mig hän åt min skörhet, njuta av den i fulla drag. Jag mår så gott av all sympati som jag får här och det är en hel del, så skröplig och tunn som jag är nu. Personalen imponeras av allt jag gör. Varje gång jag går på toaletten själv är det som att jag utfört ett hjältedåd. Dom berättar för mig hur duktigt jag i flera dagar efteråt. Det är som att vara barn igen men denna gången har jag vett att uppskatta det till fullo.
I hela mitt liv har jag försökt vinna respekt genom att vara stark och företagsam. Men det är först nu när jag är som skörast och ynkligast folk har börjat ge mig den uppskattning jag alltid strävat efter.

(skriv om något skört)

Explodera

Så dyker mitt nummer upp och jag reser mig från min stol i från väntarummet. Min ångest som redan innan kunde mätas med astronomiska mått intensifieras ytterligare men så även mitt hopp. Medan jag vandrar mot dörr pågår ett fullskaligt krig dessa känslorna emellan.
När jag går in i rummet svartnar de för ögonen och jag ramlar ner i stolen framför läkarens skrivbord. I samma stund vinner ångesten över hoppet och jag inser att allt är kört. Nu väntar jag bara på att få det bekräftat av mannen i vitt.

Einstein hade rätt, tiden är relativ. Det blir jag varse under min väntan. I flera veckor sitter jag framför läkaren som gräver bland sina papper och rötenbilder innan han tills slut harklar sig.

- Falsk alarm, säger han smått generad, du är frisk.

Ångesten har mig i sådant totalt grepp att han måste säga det ett par gånger innan jag fattar. Sedan exploderar jag. Jag hoppar upp kramar han och rusar ut i rummet och gör kullerbyta efter kullerbyta på golvet. All min växel flyger ur fickorna medan receptionisten tittar chockat på. Jag kramar henne också innan jag rusar hem.
Väl hemma kör jag ner händerna i glassbyttor och skrattar galet. Sen tillbaka ut på gatan, fortfarande skrattandets sparkar jag sönder botten på varenda papperskorg jag ser. Jag skäller på hundarna och visslar efter gamla tanter. När jag börjar välta lykstolpar hör jag hur ljudet från sirener börjar närma sig.
Polisbilarna tar upp jakten men jag är snabbare. Jag springer allt vad jag kan och väl utanför staden accelererar jag ytterligare och spräcker ljudvallen. Till slut rör jag mig så snabbt att mitt min syn inte hinner med. När jag till sist stannar upp befinner jag mig i en värld av ljus och harmoniska läten. Det tar någon sekund för mig innan jag förstår vad jag gör där. Men sen inser jag att jag har blivit ett med världsaltet och uppnått nirvana.

(Skriv SOM ett fyrverkeri)

?`&%¤%

Jag glider ur sängen, jag vet inte riktigt hur det går till men den verkar sne på något sett och lakanen är hala. Omtöcknad och för trött för att resa mig ligger jag på golvet. Rummet är svagt upplyst av ett kallt blått sken som ser ut att vara månsken men det är omöjligt eftersom mina gardiner är fördraga. Det känns som på film. Där är det aldrig heller helt mörkt. Om natten är det alltid bara lite dunkelt men skådespelarna agerar ändå som att det är becksvart. Sådana scener känns blir lite löjliga.
Jag låter blicken glida runt, rummet ser så annorlunda ut från mitt golvperspektiv. Plötsligt ser jag en dvärg under sängen. Jag stelnar till men lugnar mig snabbt. Jag är säkert starkare än honom. Vi ligger och glor på varandra ett par sekunden och jag upptäcker att det ligger en videokamera brevid dvärgen. Den är lika stor som han själv. Jag skrattar förtjust, jag är ju med på film! Det känns så logiskt.

- Vad lustigt! Jag tänkte just på film, säger jag glatt till dvärgen

- Liten värld.... mumlar han buttert och hasar sig ut under sängen.

- Du ser för blek ut, du måste ha teatersmink, fortsätter han.

Han börjar sminka mig med en en väldigt kletig kräm. Omsorgsfullt smörjer han in mig i hela ansiktet, speciellt mycket tid lägger han kring munnen. Det känns nästan lite sensuellt.

När jag vaknar är det dregel över hela kudden

(skriv om monstret under sängen)

En introduktion i matematik

Siffran 0 har genom historien används i flera olika sammanhang. Den uppfanns i trakterna kring Eufrat och Tigris i Irak. Där användes den som skiljetecken emellan ord i deras annars "mellanrums"-lösa skriftspråk. Invånarna i Babylon utvecklade sedan dess ansvarsområden till att gälla även som punkt mellan meningar. Indierna var de första att använda siffran i matematiska sammanhang. För dom stod det för tomheten och betraktades som det heligaste numret.

Genom historiens gång har nollan betecknat: början, slutet eller tomheten och ibland flera av dom samtidigt. Detta till synes alldagliga tecken har fått stå som symbol för filosofins tre största mysterium.

Än idag är respekten stor för 0an. Båda för hur den revolutionerat vårt matematiska system men också på för dess oförutsägbarhet. Jag minns fortfarande hur den var på god väg att krascha hela vårt datorn system vid millennieskiftet. Använd den varsamt!

(Skriv om att lära sig räkna)

Svartjobb

Svartjobb.... Jonas smakade på ordet. En sammansättning mellan den lömskaske färgen och den mest mödosamma aktiviteten. Kort sagt ett laddat uttryck. Men inte för Jonas som varken hade känslor för eller emot dagens samhället. Hade han kunnat betala skatt hade han nog gjort de men han grät inte sig till sömn när de inte var möjligt. I tider som dessa kan man inte vara kräsen. Han hade just avslutat sitt diskpass för natten och fått en skrynklig femhundring i utbyte för sin tid. Välbehövda pengar för att klara resten av veckan. Han styrde sina steg mot Coop som just öppnade för dagen. Nu skulle han unna sig smör och cigaretter. Den vanliga människans sista lyxartiklar.

(skriv om att få lön för mödan)

Fusk

- Men vad gör du?

Min inneboende Lars just , i klassisk Kalle Anka-stil, sopat in allt damm under mattan.

- Vadå, säger Lars med spelad förvåning.

- Kul Lars, men jag orkar inte riktigt nu jag vill bara ha det rent här.

- Men du ser ju inte dammet längre och hur kan du veta att det är där om det inte syns?

Lars började för två veckor sedan en filosofisk grundkurs och har sen dess tagit varje tillfälle i akt att antingen ifrågasätta det självklara eller försvara de omoraliska.

- Lars, jag orkar verkligen inte. Mina föräldrar kommer på besök idag och det är din tur att städa, gör de ordentligt.

- Ähh dom märker inget säger Lars roat.

- Men varför inte bara göra det ordentligt! Det är ju inte som att det kan ligga kvar där i all oändlighet. För eller senare måste du städa upp de!!

- Apropå begreppet oändlighet....

- Lars!! Jag skiter i navelskådande lektor har att säga om de. Antingen gör du det nu eller så gör du det om en månad. Jag föreslår att du gör det nu eftersom du redan håller på att städa och för att det skulle göra mig så himmmla glad.

Lars småleende växer till ett stort grin, nu är han igång:

- Visste du att om en månad från nu har varenda cell i min kropp hunnit bytas ut. Alltså kommer hela min hjärna kommer bestå av helt nya celler. Om en månad är jag november-Lars och det enda jag har gemmensamt med oktober-Lars är möjligvis mitt skelett!

- Jag är inte helt säker på att det funkar så...

- Så alltså kan man säga att jag är en helt ny person. Som jag ser de är det en annan människa som får städa då. Så om jag inte gör det nu, kommer november-Lars få göra de och det kan han gott ha!

Lars småskrattar åt sin egen briljans och fortsätter:

- Jag tror nämligen inte på begrepp "själ" så i rent filosofisk mening...

- Jaha, då bryr sig väl inte oktober-Lars heller om att november-Lars inte har någonstans att bo? bryter jag in. Om du inte gör detta ordentligt så börjar jag leta efter en ny inneboende som inte fuskar med städning!

- Ähh lägg av. Jag bara skoja ju.

Surt går Lars iväg för att hämta sopskyffeln.

(Skriv om att fuska)

En helt ovanlig dag - Del 1(?)

Dagen började precis som vilken dag som helst. Jag vaknade på eftermiddagen i min pojkväns föräldrars hus där jag bott de senaste tre veckorna. För en kort sekund trodde jag att jag blivit döv men sen insåg jag att jag hade öronproppar på mig. Det var visst någon billarm som gått igång okristerligt tidigt vilket tvingat mig sätta i dom. Men ingen skada skedd, jag hade somnat om och fått de tio timmar av skönhetssömn som jag så väl behövde för att kunna fungera som en normal människa.

Det var tomt i huset så förmodligen hade pojkvännen redan gått till jobbet och jag satte igång med mina vanliga morgon bestyr: kaffe, macka, skita och tandborstning. Som alltid gjorde jag dom i alfabetiskt ordning. När man är arbetslös är det viktigt med rutiner, annars tänker man för mycket. Men så länge man håller sina mönster och inte släpper in för många nya intryck så rullar dagarna förbi medans man sorglöst tittar på. Det är en skön känsla, i alla fall i jämnfört med de tillstånd av ångest som arbetslöshet brukar ge upphov till.

Efter min morgonritual bestämde jag mig för att bråka gå ner på stan och bråka lite med soc. Vilket även de var ännu en ständigt återkommande aktivitet i min vardag.

Väl ute på gatan förstod jag att den till hittills helt vanliga dagen inte varit vad den utgett sig för. Villaområdet jag gått ut i var helt tyst men såg allt annat än lugnt ut. Delar av människokroppar låg strödda över gatan och en övergiven bil hade krashat rakt in i grannes häck. Bromspåren efter den var, precis som mycket annat på vägen färgade av blod. Som tur var hade 15 år av video- och tvspelsvåld gjort mig totalt avtrubbad mot scenen framför mig och jag handlade direkt.

Jag tog upp mobiltelefonen försökte jag få kontakt med först min pojkvän, sen en vanlig vän och därefter vem som helst i min telefonbok. Inget svar från någon. Jag ringde 112 men där var alla linjer helt överfulla, jag blev inte ens placerad i en kö. Nackhåren började resa sig. 15 år av video- och tvspelsvåld hade inte bara gjort mig avtrubbad utan också förutsett mig med vetenskap om vad det här måste betyda... Zombieinvation!!

(Skriv om en ovanlig dag)

En hyllning till molnen

När vinden har mojnat samlar dom sig i klumpar. Helt platta på undersidan och bumbliga på resten av sin figur. Som små flygande vårtor gjorda från vit sockervadd svävar dom över himlen. Molnen är kanske det häftigaste naturfenomen vi har. Idag har dom gjort en synnerligen vältajmad entré. Precis lagom till solnedgången glider de lugnt fram utanför mitt fönster och fångar upp dagens sista strålar ljus på sina mulliga kroppar.

Hade moln varit ett lokalt fenomen skulle folk ha vallfärdat för att se dom. Höga berg, gejsrar och redwood-träd kan slänga sig i väggen. Det enda som kanske kan konkurrera är möjligtvis norrsken. Men på en dag som denna tror jag molnen vinner även över de. Det är så fruktansvärt vackert. Ibland skämmer moder natur verkligen bort en....

(skriv om att slå av på takten)

Att slå ifrån sig

Jag slår gärna ifrån mig. Ofta och mycket. Helst av allt slår jag ifrån mig beröm. För sånt gör mig bara generad. Beröm kommer nästan aldrig överaskande. Det kommer som ett slags kvitto från omgivningen att man gjort något bra och dom har sett de. Som om jag skulle behöva dom som något slags facit för att förstå innebörden av mina handlingar. Pnnhh!

Något annat jag ofta slår ifrån mig är bollar. Jag spelar nämligen ytterback i ett fotbollslag. Då är ens roll och att återta bollen och skicka upp den till spelarna högre upp i planen så dom kan göra mål. När man lyckas med de får man nästan alltid beröm.

Bra boll!! vrålar tränaren från bänken

Men det vet ju jag redan om, jag e inte dum.

(Skriv om att slå ifrån sig)

Trängas

Jättelång kö till kassan, trist att stå i. Skönare att bara tränga sig förbi. Plats två i kö innehavs av en ung tjej som står och läser på löpsedlarna. Jag ställer mig helt ogenerat framför henne och lägger upp min matkorg vid bandet och börjar lasta av. Folk bakom mig muttrar missnöjt och tjejer säger försiktigt att det var hennes tur. Jag låsas som ingenting. En farbror tre platser bakom säger med en hög arg röst:

- Hörrdu! Ställ dig längst bak!

Jag vänder mig oförstånde om och säger några ord på låsas-spanska.

- Pero, una cerveza pocita, por favor?

Kön bakom mig tystnar, ingen orkar bråka med en oförstående främling som talar ett annat språk. De sväljer förtreten och låter det hela bero. Jag lastar upp varorna på bandet och betalar. På strax under en minut har jag lyckats bli den mest hatade människan på ICA. Men det är inget som rör mig. Jag har vunnit tio minuter liv och det till de ringa priset att bli avskydd av människor jag aldrig kommer träffa igen. Det är ett väldigt förmånligt byte eftersom tid är det mest värdefulla vi människor äger.

(Skriv om något du aldrig gjort, som om du kunde det)

Min "att göra lista"

Ta upp baletten - Hade varit kul

Börja dricka honungste varje morgon - skulle göra underverk för min roslighet som aldrig tycks gå över

Rädda alla svältande barn - dom är hungriga

Lägga ner Beck filmerna - dom var ju inte speciellt bra till att börja med och nu början dom bli löjligt många

och slutligen i mån av tid: Lära mig spela kam

/ M. Persbrandt

(Skriv en "Att göra"-lista åt valfri kändis)

Ett litet manifest

Den största skillnaden mellan oss och djuren är lättjan. Ingen annan varelse på jorden är lika lat som människan. Men ironisk nog är detta den största drivkraften i vår utveckling. Människan har alltid vägrat underkasta sig naturens lagar av den enkla anledningen att hon inte orkar. Genom hela historien har hon strävat efter att göra livet enklare för sigsjälv och andra. Hjulet, bokpressen och det färdigskivade brödet är bara några uppfinningar som kommer som direkt resultat av detta.

Ur lättjan härstammar också människans mest sympatiska sidor. Det gör ont att se andra slita. Människan förmåga till att känna empati handlar om att vi inte bara unnar andra människor ett lätjefullt liv utan att vi till och med önskar dom de.

Motsattsen till lättjan är girigheten. Den har gett oss uppfinningar som atombomben, det-löpande-bandet och statsjeepen. Girigheten är dessvärre grunden för vår civilisation som vi känner den och vår enda chans till räddning är att börja kämpa för lättjan istället. Men den kampen kan inte vinnas med vapen, ta en sovmorgon istället och uppmuntra din nästa att göra detsamma.

(skriv om en dygd)

Föraning

Kerstin litade inte på fakta, den kunde man vrida och vända på som man ville. Annat var det med känslor. Dom var konstanta och sa alltid som det var. Kände man på ett visst sätt så kände man så sen kunde faktan visa vad den ville, det ändrade inte på något. Kerstin kände en massa saker, främst gällande framtiden. Den kändes inte välkommen, snarare hyste hon ett slags obehag mot dess ankomst. Framtiden förde med sig så mycket nytt och så många nya och det var framför allt mot de sistnämnda som obehaget riktade sig. De nya var udda, annorlunda och passa inte in. Inga vackra ord eller "fakta" kunde ändra på de. Det var helt enkelt bäst att hålla sig undan. Dom nya skulle inte föra något gott med sig, det kände hon.

(Skriv om att ha en föraning)

SOS-garnbyar

Bli fadder idag - du hjälper ett barns önskan om en bättre framtid.
Idag finns det miljontalsbarn världen över som bor i smutsiga städer, utan antroposof föräldrar eller tillgång till fjälrävenkläder. Som fadder i SOS-garnbyar hjälper du att ändra på det. I våra garnbyar tar vi hand om dessa barn så det kan växa upp med kärlek, kreativitet och framförallt garn.

Bli fadder för 5 kg garn i månaden!

Som fadder hjälper du SOS-garnbyar att driva våra befintliga garnbyar - eller bygga nya. Fadderbidraget är 15kg garn i månaden eller 5kg som stödmedlem. Garnet kommer användas till kläder, byggmaterial, hälsovård och mat.
Våra garnbyar har funnits sedan 70-talet och har sedan dess erbjudit massor av aktiviteter till okultiverade och tråkiga förortsbarn. En typisk dag i byn skjutssas dom ut i skogen för att skrika vårskrik och titta på löv. Givitvis iklädda fiskmönstrade tröjor, manchesterbyxor och baskrar. Sedan äts det linsgröt och röks vattenpipa medans våra rutinerade garnledare spelar på märkliga instrument dom stackars betongungdomarna aldrig hört talas om så som: mungiga, hackebräde och sågar. Spontan dans uppmuntras! Efter tre timmat av denna öronmassage får de en middag bestående av en läcker garnbufé med lite ylle till efterätt. Som en avslutning röker vi mer vattenpipa och diskuterar Herman Hessings böcker tills våra röster blir så hesa att vi inte kan göra något annan än kramas! Därefter de får deltagarna lägga sig och sova på en fuktig mossbäd. Tack för att du hjälper oss - och varmt välkommen som fadder!

(Skriv om något befängt)

En deckare

Jag steg ut ur bilen och gick mot avspärrningen. Stig mötte mig utanför och tände en cigarett
"Fy fan..."
"Ett riktigt vansinnesdåd va?"
"Mhh, bra att du kunde komma så snabbt, förlåt om vi väckte dig"
Stig var blek i ansiktet och såg trött ut. Helt förståligt med tanke på att klockan var nästan fyra på morgonen. Han ledde mig förbi polistejpen och in i villan. Krimarna var redan på plats och höll på att finkamma vardagsrummet efter DNA och fingeravtryck. Ytterdörren hade inte lett oss till husets hall utan vi stod i köket.

Märkligt planlösning men kanske ändå väldigt praktiskt, tänkte jag.

Rummet var långsmal och saknade dörr ut till vardagsrummet. Längs den ena väggen stod en diskbänk som var överfull med gamla smutsiga tallrikar. Brevid den stod en spis som en kriminalare Olsson redan höll på att undersöka.
"Den är fortfarande lite varm" sa han och höll handen mot en stekpanna. "Och titta här" sa han och visade en bunke med rester av färsk vispgrädde och blåbärssylt. "Det står en pannkakstårta i trädgården som vår gärningsman måste ha tillagat den efter dådet. Våra tekniker analyserar den just nu, eller iallafall det som är kvar av den, katten hade nästan hunnit ätit upp den innan vi kom".
Jag tittade runt i rummet och insåg att det inte alls var köket vi stod i. Det var hallen, någon hade bara ställt diskbänken och spis där.

Märkligt, inte alls praktisk, tänkte jag.

Stig drog mig i armen och nickade mot ovanvåningen. Vi rörde oss ut ur den trånga hallen och upp för trappan. På ovanvåningen fanns offrena Det var två män i trettioårs åldern. Båda hade en grop i bröstet och hjärtat saknades. De båda organen låg på offrenas magar.
"Mordvapnet sa Stig och pekade på en tesked på golvet. Han måste ha grävt ur hjärtat medans dom levde...." han tände en ny cigarett "Vad tror du om det här?"
"Hmm det är klurigt men han har lämnat mängder med ledtrådar. Teskeden är en tydlig referens till Alf Proysens roman "Teskedsgumman". Förmodligen identifierar sig gärningsmannen med karaktären i boken. Han lever säkert ett vanligt liv men lika plötsligt som ohjälpligt blir ibland förvandlad till en bestialisk mördare. Precis på samma sätt som teskedsgumman mot sin vilja blir till ett bestick. Det sist nämnda kan verka mera harmlöst men det behöver det inte vara. Vilket han illustrerar genom att använda en sked som mordvapen".
Stig visslade imponerat. "Hur vet du att det är en man?"
"Enkelt, han hade tillagat pannkakstårta åt katten precis som Pettson i Sven Nordqvists bok "Pannkakstårtan". Pettson representerar både den moderne mannen som lagar mat och städar samtidigt som han är en händig men grinig gubbe. Hela mansidealet samlat i en och samma karaktär. Eftersom gärningsmannen gjort en hyllning till honom förutsätter jag att han också måste vara av han-kön".
"Men varför har han spritt dessa ledtrådar. Vill han att vi ska hitta honom?"
"Nä, jag tror han leker med oss. Han är så säker på att vi inte kommer hitta honom att han hånar oss genom med dessa övertydliga ledtrådar"
"Offren då, vad e det med dom?" undrade Stig.
"Dom är bröder, vi får låta teknikerna bekräfta det men jag är så gott som säker. Idag är det den 3 augusti, månad för stjärtecknet lejonen. Detta tillsammans med att han har uppmärksammat oss på deras hjärtan är en tydlig syftning till Astrid Lindgrens "bröderna lejonhjärta". Mördaren är utan tvekan väldigt religiös och måste anse att han har sänt dom till en bättre värld i livet efter detta".
"Så vi söker en besatt mördare som förläst sig på barnsagor"
"Det blir knappast mer brutalt än så och han det här mordet är inte det sista dådet vi kommer se från honom".

Det visste jag säkert...

(Att veta)

Att kompromissa

"En kompriss är att göra båda parter lika missnöjda" sa någon skämtsamt typ för cirka 10000 år sedan och det tyckte folk var så roligt att det än idag upprepas så fort chansen ges. Men det betyder inte att det är sant.

Att kompromissa är mer som att göra ett marknadsliberalt expriment på samtalet. Men istället för cash använder man med ord som köpkraft och beetende som varor. Exempel på värdefulla ord är "älskade", "snälla" och "jag lovar bättring". Dessa kan, i tillräcklig kvantitet, tillskansa dig precis den beteendet du vill åt från din motpart. Men precis som marknadsliberala exmpriment kan de givitvis gå helt åt helvete. Då får man ta till hårda ord som tex "idiot", "dumskalle" eller bara ett "AAAAaaaa". Var dock försiktig med att använda dessa. Dom leder sällan någonstans och dessutom kan man behöva betala väldigt många värdefulla ord för att gottgöra dem.

Vad händer med den som inte är vän med orden då? Han förlorar, i dagens samtal finns inte plats för dysfasikern.

(skriv om att samsas)

Att styra

Det finns tre typer människor. De som älskar att styra, de som hellre delar på makten och så dom som mer än gärna underkastat sig. Till den sistnämnda gruppen kan så gott som alla konstnärer räknas. Denna grupp av människor ser mer än gärna att något annan slussar runt dom så de istället kan ägna sin tid att söka i sitt inre efter demoner.

Konstnärer är styrandes absolut motsatts eller om man hellre vill kan man säga att vara konstnär är detsamma som lyda. Om du inte tar mitt ord för det så är det bara att titta på en konstnär för att få det bekräftat. Ofta avslöjar deras hårväxt och klädval hur motvilliga dom är att gå in och ändra i sin omgivning. Spretiga skägg, håriga armhålor och frisyrer som lever sitt eget liv utan försök till kontroll från sin ägare. Även kläderna är ovårdade och lever sitt eget liv. Helst hade väl konstnärerna velat gå nakna men eftersom det går emot de lagar och regler politikerna bestämt drar de lydigt på sig sina trasor.

Trots denna motvilliga att styra händer det då och då att en konstnär verk lyckas påverka sin publik. När detta händer drabbas konstnärer av en djup ångest som denne vanligtvis försöker dränka i olika sorters berusningsmedel och syndigt levende. Dessvärre brukar denna livsstil göra konstnären är ännu mer spännande och dennes verk börjar tolkas med nyckelord som "ifrågasättande, provocerande och omvälvande". Det är en ond cirkel som har lett till en tidigt och tragisk död för många artisters. Men mer vanligt är att konstnärer till sist inser vilket tillfredställels det är att styra och byter till ett yrke där dennes makt är närmast obegränsad. Nämligen inom demensvården.

(skriv om att styra)

Gravitation, Gratis, Grej, Grus, Gobit

Gravitationen hade gått hårt åt Gretas kropp. Allt på henne hängde, ögonen var fulla av sömngrus och ansiktets hud var lika skrynkligt som ett russins. Hon som tidigare varit en riktig godbit var nu lika eftertraktad som blöt papperskasse.
Om man som nationekonom skulle sätta ett värde på Gretas existens skulle de inte hamna långt ifrån noll. Greta var alltså nästan värdelös eller om man inte ville vara fullt lika hårt kunde man istället kalla henne: nästan gratis. Det kan låta hemskt för en oinsatt att mäta en person i pengar men det är en nationalekonoms jobb. Denna yrkesgrupp värderar grejer och ger dom ett värde som gör det möjligt att jämföra dom med andra saker. Utan dom hade vårt samhälle varit mycket mindre effektivt. Man skulle kunna säga att dom är en förutsättning för vår demokrati. Skulle en nationalekonom prissätta sig själv, skulle han/hon helt rättvist värda sig själv som väldigt dyr.

(Skriv 5 favoritord och en berättelse där dom är med)