?`&%¤%

Jag glider ur sängen, jag vet inte riktigt hur det går till men den verkar sne på något sett och lakanen är hala. Omtöcknad och för trött för att resa mig ligger jag på golvet. Rummet är svagt upplyst av ett kallt blått sken som ser ut att vara månsken men det är omöjligt eftersom mina gardiner är fördraga. Det känns som på film. Där är det aldrig heller helt mörkt. Om natten är det alltid bara lite dunkelt men skådespelarna agerar ändå som att det är becksvart. Sådana scener känns blir lite löjliga.
Jag låter blicken glida runt, rummet ser så annorlunda ut från mitt golvperspektiv. Plötsligt ser jag en dvärg under sängen. Jag stelnar till men lugnar mig snabbt. Jag är säkert starkare än honom. Vi ligger och glor på varandra ett par sekunden och jag upptäcker att det ligger en videokamera brevid dvärgen. Den är lika stor som han själv. Jag skrattar förtjust, jag är ju med på film! Det känns så logiskt.

- Vad lustigt! Jag tänkte just på film, säger jag glatt till dvärgen

- Liten värld.... mumlar han buttert och hasar sig ut under sängen.

- Du ser för blek ut, du måste ha teatersmink, fortsätter han.

Han börjar sminka mig med en en väldigt kletig kräm. Omsorgsfullt smörjer han in mig i hela ansiktet, speciellt mycket tid lägger han kring munnen. Det känns nästan lite sensuellt.

När jag vaknar är det dregel över hela kudden

(skriv om monstret under sängen)

En introduktion i matematik

Siffran 0 har genom historien används i flera olika sammanhang. Den uppfanns i trakterna kring Eufrat och Tigris i Irak. Där användes den som skiljetecken emellan ord i deras annars "mellanrums"-lösa skriftspråk. Invånarna i Babylon utvecklade sedan dess ansvarsområden till att gälla även som punkt mellan meningar. Indierna var de första att använda siffran i matematiska sammanhang. För dom stod det för tomheten och betraktades som det heligaste numret.

Genom historiens gång har nollan betecknat: början, slutet eller tomheten och ibland flera av dom samtidigt. Detta till synes alldagliga tecken har fått stå som symbol för filosofins tre största mysterium.

Än idag är respekten stor för 0an. Båda för hur den revolutionerat vårt matematiska system men också på för dess oförutsägbarhet. Jag minns fortfarande hur den var på god väg att krascha hela vårt datorn system vid millennieskiftet. Använd den varsamt!

(Skriv om att lära sig räkna)

Svartjobb

Svartjobb.... Jonas smakade på ordet. En sammansättning mellan den lömskaske färgen och den mest mödosamma aktiviteten. Kort sagt ett laddat uttryck. Men inte för Jonas som varken hade känslor för eller emot dagens samhället. Hade han kunnat betala skatt hade han nog gjort de men han grät inte sig till sömn när de inte var möjligt. I tider som dessa kan man inte vara kräsen. Han hade just avslutat sitt diskpass för natten och fått en skrynklig femhundring i utbyte för sin tid. Välbehövda pengar för att klara resten av veckan. Han styrde sina steg mot Coop som just öppnade för dagen. Nu skulle han unna sig smör och cigaretter. Den vanliga människans sista lyxartiklar.

(skriv om att få lön för mödan)

Fusk

- Men vad gör du?

Min inneboende Lars just , i klassisk Kalle Anka-stil, sopat in allt damm under mattan.

- Vadå, säger Lars med spelad förvåning.

- Kul Lars, men jag orkar inte riktigt nu jag vill bara ha det rent här.

- Men du ser ju inte dammet längre och hur kan du veta att det är där om det inte syns?

Lars började för två veckor sedan en filosofisk grundkurs och har sen dess tagit varje tillfälle i akt att antingen ifrågasätta det självklara eller försvara de omoraliska.

- Lars, jag orkar verkligen inte. Mina föräldrar kommer på besök idag och det är din tur att städa, gör de ordentligt.

- Ähh dom märker inget säger Lars roat.

- Men varför inte bara göra det ordentligt! Det är ju inte som att det kan ligga kvar där i all oändlighet. För eller senare måste du städa upp de!!

- Apropå begreppet oändlighet....

- Lars!! Jag skiter i navelskådande lektor har att säga om de. Antingen gör du det nu eller så gör du det om en månad. Jag föreslår att du gör det nu eftersom du redan håller på att städa och för att det skulle göra mig så himmmla glad.

Lars småleende växer till ett stort grin, nu är han igång:

- Visste du att om en månad från nu har varenda cell i min kropp hunnit bytas ut. Alltså kommer hela min hjärna kommer bestå av helt nya celler. Om en månad är jag november-Lars och det enda jag har gemmensamt med oktober-Lars är möjligvis mitt skelett!

- Jag är inte helt säker på att det funkar så...

- Så alltså kan man säga att jag är en helt ny person. Som jag ser de är det en annan människa som får städa då. Så om jag inte gör det nu, kommer november-Lars få göra de och det kan han gott ha!

Lars småskrattar åt sin egen briljans och fortsätter:

- Jag tror nämligen inte på begrepp "själ" så i rent filosofisk mening...

- Jaha, då bryr sig väl inte oktober-Lars heller om att november-Lars inte har någonstans att bo? bryter jag in. Om du inte gör detta ordentligt så börjar jag leta efter en ny inneboende som inte fuskar med städning!

- Ähh lägg av. Jag bara skoja ju.

Surt går Lars iväg för att hämta sopskyffeln.

(Skriv om att fuska)

En helt ovanlig dag - Del 1(?)

Dagen började precis som vilken dag som helst. Jag vaknade på eftermiddagen i min pojkväns föräldrars hus där jag bott de senaste tre veckorna. För en kort sekund trodde jag att jag blivit döv men sen insåg jag att jag hade öronproppar på mig. Det var visst någon billarm som gått igång okristerligt tidigt vilket tvingat mig sätta i dom. Men ingen skada skedd, jag hade somnat om och fått de tio timmar av skönhetssömn som jag så väl behövde för att kunna fungera som en normal människa.

Det var tomt i huset så förmodligen hade pojkvännen redan gått till jobbet och jag satte igång med mina vanliga morgon bestyr: kaffe, macka, skita och tandborstning. Som alltid gjorde jag dom i alfabetiskt ordning. När man är arbetslös är det viktigt med rutiner, annars tänker man för mycket. Men så länge man håller sina mönster och inte släpper in för många nya intryck så rullar dagarna förbi medans man sorglöst tittar på. Det är en skön känsla, i alla fall i jämnfört med de tillstånd av ångest som arbetslöshet brukar ge upphov till.

Efter min morgonritual bestämde jag mig för att bråka gå ner på stan och bråka lite med soc. Vilket även de var ännu en ständigt återkommande aktivitet i min vardag.

Väl ute på gatan förstod jag att den till hittills helt vanliga dagen inte varit vad den utgett sig för. Villaområdet jag gått ut i var helt tyst men såg allt annat än lugnt ut. Delar av människokroppar låg strödda över gatan och en övergiven bil hade krashat rakt in i grannes häck. Bromspåren efter den var, precis som mycket annat på vägen färgade av blod. Som tur var hade 15 år av video- och tvspelsvåld gjort mig totalt avtrubbad mot scenen framför mig och jag handlade direkt.

Jag tog upp mobiltelefonen försökte jag få kontakt med först min pojkvän, sen en vanlig vän och därefter vem som helst i min telefonbok. Inget svar från någon. Jag ringde 112 men där var alla linjer helt överfulla, jag blev inte ens placerad i en kö. Nackhåren började resa sig. 15 år av video- och tvspelsvåld hade inte bara gjort mig avtrubbad utan också förutsett mig med vetenskap om vad det här måste betyda... Zombieinvation!!

(Skriv om en ovanlig dag)

En hyllning till molnen

När vinden har mojnat samlar dom sig i klumpar. Helt platta på undersidan och bumbliga på resten av sin figur. Som små flygande vårtor gjorda från vit sockervadd svävar dom över himlen. Molnen är kanske det häftigaste naturfenomen vi har. Idag har dom gjort en synnerligen vältajmad entré. Precis lagom till solnedgången glider de lugnt fram utanför mitt fönster och fångar upp dagens sista strålar ljus på sina mulliga kroppar.

Hade moln varit ett lokalt fenomen skulle folk ha vallfärdat för att se dom. Höga berg, gejsrar och redwood-träd kan slänga sig i väggen. Det enda som kanske kan konkurrera är möjligtvis norrsken. Men på en dag som denna tror jag molnen vinner även över de. Det är så fruktansvärt vackert. Ibland skämmer moder natur verkligen bort en....

(skriv om att slå av på takten)

Att slå ifrån sig

Jag slår gärna ifrån mig. Ofta och mycket. Helst av allt slår jag ifrån mig beröm. För sånt gör mig bara generad. Beröm kommer nästan aldrig överaskande. Det kommer som ett slags kvitto från omgivningen att man gjort något bra och dom har sett de. Som om jag skulle behöva dom som något slags facit för att förstå innebörden av mina handlingar. Pnnhh!

Något annat jag ofta slår ifrån mig är bollar. Jag spelar nämligen ytterback i ett fotbollslag. Då är ens roll och att återta bollen och skicka upp den till spelarna högre upp i planen så dom kan göra mål. När man lyckas med de får man nästan alltid beröm.

Bra boll!! vrålar tränaren från bänken

Men det vet ju jag redan om, jag e inte dum.

(Skriv om att slå ifrån sig)

Trängas

Jättelång kö till kassan, trist att stå i. Skönare att bara tränga sig förbi. Plats två i kö innehavs av en ung tjej som står och läser på löpsedlarna. Jag ställer mig helt ogenerat framför henne och lägger upp min matkorg vid bandet och börjar lasta av. Folk bakom mig muttrar missnöjt och tjejer säger försiktigt att det var hennes tur. Jag låsas som ingenting. En farbror tre platser bakom säger med en hög arg röst:

- Hörrdu! Ställ dig längst bak!

Jag vänder mig oförstånde om och säger några ord på låsas-spanska.

- Pero, una cerveza pocita, por favor?

Kön bakom mig tystnar, ingen orkar bråka med en oförstående främling som talar ett annat språk. De sväljer förtreten och låter det hela bero. Jag lastar upp varorna på bandet och betalar. På strax under en minut har jag lyckats bli den mest hatade människan på ICA. Men det är inget som rör mig. Jag har vunnit tio minuter liv och det till de ringa priset att bli avskydd av människor jag aldrig kommer träffa igen. Det är ett väldigt förmånligt byte eftersom tid är det mest värdefulla vi människor äger.

(Skriv om något du aldrig gjort, som om du kunde det)

Min "att göra lista"

Ta upp baletten - Hade varit kul

Börja dricka honungste varje morgon - skulle göra underverk för min roslighet som aldrig tycks gå över

Rädda alla svältande barn - dom är hungriga

Lägga ner Beck filmerna - dom var ju inte speciellt bra till att börja med och nu början dom bli löjligt många

och slutligen i mån av tid: Lära mig spela kam

/ M. Persbrandt

(Skriv en "Att göra"-lista åt valfri kändis)

Ett litet manifest

Den största skillnaden mellan oss och djuren är lättjan. Ingen annan varelse på jorden är lika lat som människan. Men ironisk nog är detta den största drivkraften i vår utveckling. Människan har alltid vägrat underkasta sig naturens lagar av den enkla anledningen att hon inte orkar. Genom hela historien har hon strävat efter att göra livet enklare för sigsjälv och andra. Hjulet, bokpressen och det färdigskivade brödet är bara några uppfinningar som kommer som direkt resultat av detta.

Ur lättjan härstammar också människans mest sympatiska sidor. Det gör ont att se andra slita. Människan förmåga till att känna empati handlar om att vi inte bara unnar andra människor ett lätjefullt liv utan att vi till och med önskar dom de.

Motsattsen till lättjan är girigheten. Den har gett oss uppfinningar som atombomben, det-löpande-bandet och statsjeepen. Girigheten är dessvärre grunden för vår civilisation som vi känner den och vår enda chans till räddning är att börja kämpa för lättjan istället. Men den kampen kan inte vinnas med vapen, ta en sovmorgon istället och uppmuntra din nästa att göra detsamma.

(skriv om en dygd)