?`&%¤%

Jag glider ur sängen, jag vet inte riktigt hur det går till men den verkar sne på något sett och lakanen är hala. Omtöcknad och för trött för att resa mig ligger jag på golvet. Rummet är svagt upplyst av ett kallt blått sken som ser ut att vara månsken men det är omöjligt eftersom mina gardiner är fördraga. Det känns som på film. Där är det aldrig heller helt mörkt. Om natten är det alltid bara lite dunkelt men skådespelarna agerar ändå som att det är becksvart. Sådana scener känns blir lite löjliga.
Jag låter blicken glida runt, rummet ser så annorlunda ut från mitt golvperspektiv. Plötsligt ser jag en dvärg under sängen. Jag stelnar till men lugnar mig snabbt. Jag är säkert starkare än honom. Vi ligger och glor på varandra ett par sekunden och jag upptäcker att det ligger en videokamera brevid dvärgen. Den är lika stor som han själv. Jag skrattar förtjust, jag är ju med på film! Det känns så logiskt.

- Vad lustigt! Jag tänkte just på film, säger jag glatt till dvärgen

- Liten värld.... mumlar han buttert och hasar sig ut under sängen.

- Du ser för blek ut, du måste ha teatersmink, fortsätter han.

Han börjar sminka mig med en en väldigt kletig kräm. Omsorgsfullt smörjer han in mig i hela ansiktet, speciellt mycket tid lägger han kring munnen. Det känns nästan lite sensuellt.

När jag vaknar är det dregel över hela kudden

(skriv om monstret under sängen)