Litteratur, ett ändlöst hor

Det är ett helvete att läsa böcker. Förutom att det är jävligt ensam, så tar det en massa tid och kräver en övermänsklig dos koncentration om man ska hålla på en längre stund. Dessutom är 99 % av allt man läser sämre kopior eller variationer av böcker man redan plöjt igenom. Lite då och då kan man dock stötta på något helt nytt som får en att skratta, gråta eller helt enkelt bara stå och dunka huvudet i badrumsspeglen för att det är så bra. Men det är inte ofta och på sikt blir jag inte alls glad för de. För hade inte dessa verk dykt upp hade jag säkert skaffa en ordentlig hobby istället, typ någon idrott, som förutom att det är socialt även är bra för hälsan. Men alltid kommer någon hjärtlös själ i vägen för detta genom att ge mig en bok med stort B. Personen hade lika gärna kunnat glömma köpa den alkoholfriaglöggen till AA-gruppens julmöte.

Så när man då har läst denna dära boken med stort B och känner sig lätt pånyttfödd och full av inspiration får man ofta idéen att ta tag i problemet en gång för alla. Att själv börja skriva lite läsvärda böcker så folk slipper sitta och ta sig igenom samma trista grejer om och om igen.

Men snabbt inser man att om det bara är ett vanligt helvete att läsa böcker, ja då är det fan Dantes inferno vi talar när det kommer till att skriva dem. Det är ännu ensammare, krävera ännu mer koncentration och tar så jävla mycket längre tid! Dessutom upptäcker man snabbt, att det kräver en viss fantasi och språklig begåvning. Så istället för att knappa fram några nya mästerverk märker man att man snarare sitter och kopierar andra författare som man gillar och därigenom bara kommer bidra till att öka kvoten smörja ute på marknaden.

Då jag inser detta orkar jag inte fullfölja utan läger ner skrivandet och återupptar läsandet. Nu med en vördnad för varje författaren som orkat skriva en hel bok. Att den sen skulle vara originell också känns som att begära för mycket...

(skriv om att kopiera)