Badkarsmusik

Vattnet blir smutsigt direkt när jag tappar upp de. Inte konstigt med tanke på att det här badkaret inte blivit rengjort på år. Jag häller i lite badskum för att dölja de innan jag kliver ner. Det är för varmt och jag känner hur svettendroppar börjar bildas i pannan. Jag öppnar proppen, låter lite vattnen rinna ut innan jag tappar på med kallt. Så håller jag på och justerar tills karet bara är aningen varmare än min kroppstemperatur.

Jag tittar ut genom det sneda takfönstret. Himlen är grå och löven virvlar runt i den hårda blåsten. Man fryser nästan bara av att se de. Jag putar bort lite skum och sjunker ner i karet så långt jag kan utan att näsan hamnar under ytan.

Mobiltelefon börjar vibrera på golvet. Jag vet att det är chefen som ringer och vill att jag ska åka in till jobbet. En kort sekund överväger jag att svara men bestämmer sen att låta bli. Istället lutar jag bara huvudet bakåt så vattnet täpper för öronen. Det här är nog så nära man kommer att vara tillbaka i livmodern och ingen lön i världen kan få mig att kliva upp.

(skriv om lov, lön och löv)

Valtal

Jag är ju ingen talare (skrattpaus), men jag har ett par saker att säga som jag verkligen hoppas ni vill lyssna till. I vårt parti vill vi värna om det rimliga. Skatterna till exempel , måste vara lika stor som friheten. Alltså mittemellan blockens olika extrempolitiker. Att betala skatt ska kännas men det finns ingen anledning att låta det övergå i ren sadism! Men detta är inget utspel för att locka fega och tveksamma mittenväljare (viftar hotfullt med ett pekfinger mot publiken som skrattar nervöst).

Nej, jag brukar säga att vårt parti är till för att alla (konstpaus) och ingen (lättade skratt). Barnen däremot! De är enbart till för alla. Barnens roll kan inte bara reduceras till framtiden, de är även nutiden och dåtiden. Det får vi inte blunda för. I vårt parti står vi för att barn ska vara barn, hur dumma i huvudet och naiva sådana än är!

Miljön är också viktigt, inte minst för dess egen skull. Vi ska värna om den men inte på bekostnad av vår egen tillvaro. Således bör vi låta den vara, må bästa man vinna. Game on, nature! (skratt och applåder)

Tillväxten och jobb är både viktiga och svåra att rangordna. Ingen bör sjukskriva sig och alla bör arbeta. Därför ska vi anställa fler inom vården och på så sätt både behandla de som mår dåligt och samtidigt skapa fler jobb!

Om vi får regeringsmakt utlovar vi ett massivt förstatligande. Mest för att ge fingret åt alla nationalekonomer som säger att det kommer minska variationen på marknaden. Med kraftiga subventioner på alla produkter som är spexiga kommer vi bidra till det mest flippade marknadsutbudet västvärlden någonsin skådat.

Sist och viktigaste måste Skåne befrias från Sverige! (applåder) Ja kollegor och kamrater, Sveriges ockupation och olagliga bosättningar måste upphöra. Som vårt valspråk lyder: "Hellre en muslim än en jävla svensk!!!" (vilda applåder)

(skriv om ett tal)

Ying to the Yang

Ordning och reda, varje dag måste byggas från en stabil grund. Ergo, bra morgonrutiner är en förutsättning för att vara produktiv. Exakt åtta och en halvtimmes sömn ska spenderas på sömn. Tumregeln är att inte störa djupsömnsperioderna. Frukosten bör intas i alfabetiskt ordning - fil, frukt, kaffe och sist ägg.

Man klär sig sedan enligt följande regel: "börja från könet och arbeta dig utåt OCH alltid underkroppen före överkroppen". Men aldrig strumpor först, då framstår man som en psykopat om någon skulle vandra in.

När sedan man är mätt och klädd kan man med gott samvete raka sig och borsta tänderna för att sedan gå ut och ta världen med storm.

(skriv om att skapa balans)

Min kusin och jag

Som små klättrade vi mycket i träd och lekte låtsaslekar. Lik de flesta barn var vi naiva och hade vi en skev verklighetsuppfattning, något som inte förändrades av att vi växte in i tonåren, tvärtom. Där stretade vi emot så gott vi kunde, mot etablissemanget, vuxenvärlden och även mot oss själva, men aldrig mot vandra. Vi blev oskiljbara och byggde vår vänskap som en barriär mot omvärlden. Överallt trodde folk att vi var bröder trots att vi inte ens var släkt. Som en kompromiss mellan det återkommande antagande från omgivningen och den verkliga avsaknaden av blodsband, började vi kalla vandra oss kusiner.

Men likt alla ansvarslösa tonåring växte vi snabbt upp till inkompetenta vuxna. En oundviklig del i den mognaden var en gradvis förvittring av vår mur. Den första sprickan jag minns kom med kaffedrickandet. Jag fascinerade av det medan min kusins var helt oförstående till hur man kan uppskatta något som "luktar bränt och smakar tjära". Det luktar "de luktar tjära och smakar bränt" rättade jag honom och pinade det i mig, tills jag en dag (till min egen stora förvåning) plötsligt började uppskatta de.

Efter det blev våra meningsskiljaktigheter bara fler och i kombination de olika vägar livet obarmhärtigt tvingades ut på växte vi långsamt ifrån vandra. Jag åkte runt hela världen i jakt på mig själv medan han gjorde samma resa hemma. Inget av oss hitta naturligtvis några svar men både en rad intressanta frågor som vi gärna diskuterar när vi träffas och fikar. Jag drickandes kaffe och min kusin zingo.

(Skriv om att hålla ihop)