Synen

Ögonen registrerade omvärlden men mer av gammal vana än av nyfikenhet. Henry kände att han sett det som var värt att se och en hel del han gärna varit utan. Visst fanns det saker som han skulle beskriva som vackra. Men för honom var de bara ett adjektivet bland alla andra. En objektiv betraktelse snarare än något som gav njutning. Skönheten var som en riktigt bra film han sett för många gånger för att kunna uppskatta. Hans ögon hade blivit trötta och bittra.

Men hans andra sinnen bar fortfarande på en längtan. De törstade efter det överflöd den bortskämda synen privilegierats med. Det fanns ord och tonlägen som han öron vill höra. Beröring som hans hud känna. Han ville uppleva smaker och dofter andra än de som god dryck och mat kunde förse honom med.

Ibland önskade han sig blind. Synen var avundsjuk storasyster som viskade falska sanningar till de andra sinnena och gjort honom till en bitter man. Fått honom att dra sig tillbaka från en värld han bara upplevt en femte del av.

(skriv om behöva)

Johannes slogs sig ner mittemot Erik med en egen kopp kaffe. De hade bestämt att träffas på neutral mark, Café Berghström, ett fik som ingen av dom gillade eller skulle ha vänner på.

- Hur är läget, började Johannes
- Bra, ljög Erik

Tystnad. Johannes skruvade långsamt koppen ett halvt varv. Det hade varit en dåligt idé att träffas. Alla som han diskuterat saken med hade dock tyckt tvärtom. Man måste ju prata om det ifall det ska bli kunna bli bättre, hade de sagt och Johannes hade hållit med. Språket är människans äldsta och bästa uppfinning men det finns drifter som både funnits längre och är starkare än orden och inte kan bevekas genom tal. Det hade Johannes innerst inne insett men blundat för och hela hans vänkrets hade gjorts detsamma. Det var därför den här idén utan att granskas eller kritiskt utvärderats lett till att han nu satt öga mot öga med en sårad grizzlybjörn i människoskepnad, Erik.

Insekten slog Johannes med sådan kraft att han inte kunde göra annat än att skräckslaget stirra ut i luften. Väntades på att Erik skulle rycka undan bordet och slita loss hans strupe. Sekunderna gick....

- Hur är det själv, sa Erik pliktskyldigt efter ett tag.
- Inget vidare...
- Bra

Johannes vred sina händer under bordet innan han fortsatte.

- Jo.... Du vet att jag är ledsen och allt sånt. Hade jag kunnat få göra det igen så...

Längre än så hann han inte förrän Erik reste sig upp och gick. Johannes satt kvar lättad men en skam så stark att han inte känt något liknande sedan barnsben.

(skriv om minusgrader)

Omgivningen

Omgivningen tilldelar dig din personlighet. De bestämmer vem du är och hur du uppfattas. Självklart får du vara med på ett hörn och påverka men omgivningen har alltid sista ordet. Du är inget annat än ett tomt rum som möbleras av folk i din närhet.
Visst kan förneka detta och hävda att omgivningen inte förstår hur man egentligen är, men det är inte bara felaktigt utan direkt nonchalant. För vem är du att påstå att du håller på en sanning som ingen annan kan se? Du är alldeles för partisk för att bedöma dig själv, lämna det till folk som har en sundare distans. Självklart kommer du få flera olika roller du kan spela beroende på vem du speglar dig i. Omgivningen är på det sättet väldigt generös och ger dig en viss valfrihet i hur du vill vara. Men samtidigt som du får egna personligheter tillkommer också ansvaret att vara med och forma andras. Omgivningen vill alltid ha mer personal, däri ligger dess girighet.
Rent teorietiskt skulle du ju kunna strunta i vad alla tycker. Du kan ju alltid flytta ut i skogen och leva på barr och rulla dig i lera. Där är du totalt fri att forma din egen person. Men om någon skapas i skogen och ingen finns där för att observera det, hur kan man då veta att det har hänt?

Mmm mer...

Mycket vill ha mer, mycket är inte nöjd. Mindre ville ha mycket, mindre är för smått. Men ingen vill ha överflöd, det är för stort och vi är inte giriga. Snarare ganska anspråkslösa, vi nöjer oss med bara lite mer...

(skriv om överflöd)

Kaffe

Det är skitenkelt att skriva poesi. Man behöver bara att trycka på "enter" några gånger per mening

Var dag har sin fix
som gör att allt flyter på och förhoppningsvis
blir något mer än bara ytterligare ett nummer
man lämnar bakom sig.
Dagens knark var en klassiker, kaffe.
Jag drack det girigt, svart och snabbt.
Det gäller att passa på medan man njuter.

(Skriv om att ta vara på ett tillfälle)

Förfalskning

När man får ett objekt att anta falsk skepnad gör man sig skyldig till förfalskning. En företeelse som framförallt är förknippad med kriminalitet. Men vad man sällan tänker på är att den är minst lika vanligt inom konsten. Förmodligen beror detta på att de flesta konstnärer är klumpiga förfalskare. Hade dom haft större fallenhet för hantverket hade de gjort som de kriminella och förfalskat sedlar och checkar istället för målningar.
Det största felet konstnärerna gör är att dom konsekvent placerar sina förfalskningar i fel kontexter. Änglar i horhus, kacklande höns i styrelserum, klockor i öknar, för att nämna några exempel. Det spelar inte så stor roll hur duktigt man är på att måla då, jag förstår att det inte kan vara sant. Visst kanske de lyckas att ge en tankeställare åt oss som inte arbetar med kultur på heltid och det är ju en fint av dem. Men ärligt talat, hade de inte tjänat på att träna tills de kan göra sedlar istället?

Fåndag

Måndagen är som klassens roligatimme fast i ett helt dygn!

Det vill säga att den i fyra fall av tio kan liknas vid ett pinsamt dans- eller kareoke uppträdande. I tre fall är det mer som en tipsrunda där de häftiga kidsen i klassen springer först och rycker ner alla frågorna. Men någongång ibland kan det bli en håltimme och det är skönt för då får man gå hem tidigare och äta sina rostmackor.
Om man är lite positivt lagd kan man använda måndagen som referenspunkt för resten av veckan. För när den dagen är slut kan det bara bli bättre.

(Skriv om det bästa med måndagar)

Den allseende

Hon vakade över dom med ett sinande intresse. Nyhetens behag hade lagt sig och så jävla roliga var dom faktiskt inte. I början hade hon hade fått sig ett gott skratt över att de aldrig lärde sig från sina misstag. Det var en drag hon lagt till bara för sitt eget nöjes skull. Grymt kanske men vem skulle döma henne? Dock hade hon inte reflekterat över att det i längden gjorde det dom ännu tråkigare och förutsägbara. Humor som bygger på upprepning har en begränsad livslängd och 10.000 år faktiskt att ta det lite långt.

(skriv om att övervaka)

Dagen E

Vi anlände sent och det var tydligt att festen redan hade passerat sin kulm. Folk var mer fulla än trevliga och de flesta hade börjat att så smått tänka på morgondagen. Men vi lät oss inte nedslås och vägrade festen den dödshjälp som så här i efterhand hade varit den mest humana lösningen för alla inblandade.
Min hjärna har varit vänlig nog att ta bort stora delar av händelseförloppet från kvällen. Men några fragment stannade kvar. Förmodligen sparade för att de var talande snarare än viktiga för festen. Ett är att en söt tjej väldigt hårdhänt masserar min nacke medan vi båda pratar i mun på varandra. Hon om sin kille och jag om min svininfluensa-vaccinering. Sen ett annat när de sista fem tappra dansar till en power-ballad och ingen riktigt vet hur de ska röra sig. Och så det mest tydliga, solen som går upp samtidigt som vi står på balkongen och röker. Vilket först är väldigt vacker och ger en känsla av samhörighet men som för min del snabbt övergår i skam då jag inser att jag nu oåterkalleligt förstört hela dagen och att mitt bidrag till den här världen är av ringa vikt.

(skriv om ett bidrag)