Johannes slogs sig ner mittemot Erik med en egen kopp kaffe. De hade bestämt att träffas på neutral mark, Café Berghström, ett fik som ingen av dom gillade eller skulle ha vänner på.

- Hur är läget, började Johannes
- Bra, ljög Erik

Tystnad. Johannes skruvade långsamt koppen ett halvt varv. Det hade varit en dåligt idé att träffas. Alla som han diskuterat saken med hade dock tyckt tvärtom. Man måste ju prata om det ifall det ska bli kunna bli bättre, hade de sagt och Johannes hade hållit med. Språket är människans äldsta och bästa uppfinning men det finns drifter som både funnits längre och är starkare än orden och inte kan bevekas genom tal. Det hade Johannes innerst inne insett men blundat för och hela hans vänkrets hade gjorts detsamma. Det var därför den här idén utan att granskas eller kritiskt utvärderats lett till att han nu satt öga mot öga med en sårad grizzlybjörn i människoskepnad, Erik.

Insekten slog Johannes med sådan kraft att han inte kunde göra annat än att skräckslaget stirra ut i luften. Väntades på att Erik skulle rycka undan bordet och slita loss hans strupe. Sekunderna gick....

- Hur är det själv, sa Erik pliktskyldigt efter ett tag.
- Inget vidare...
- Bra

Johannes vred sina händer under bordet innan han fortsatte.

- Jo.... Du vet att jag är ledsen och allt sånt. Hade jag kunnat få göra det igen så...

Längre än så hann han inte förrän Erik reste sig upp och gick. Johannes satt kvar lättad men en skam så stark att han inte känt något liknande sedan barnsben.

(skriv om minusgrader)