Jag slår gärna ifrån mig. Ofta och mycket. Helst av allt slår jag ifrån mig beröm. För sånt gör mig bara generad. Beröm kommer nästan aldrig överaskande. Det kommer som ett slags kvitto från omgivningen att man gjort något bra och dom har sett de. Som om jag skulle behöva dom som något slags facit för att förstå innebörden av mina handlingar. Pnnhh!
Något annat jag ofta slår ifrån mig är bollar. Jag spelar nämligen ytterback i ett fotbollslag. Då är ens roll och att återta bollen och skicka upp den till spelarna högre upp i planen så dom kan göra mål. När man lyckas med de får man nästan alltid beröm.
Bra boll!! vrålar tränaren från bänken
Men det vet ju jag redan om, jag e inte dum.
(Skriv om att slå ifrån sig)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja varför slår man ifrån sig? Både FÖR neg och FÖR pos? För inte ens det goda är så lätt att ta till sig. Vad är vi rädda för, egentligen? Det är kanske orosklossorna som man ska slå ifrån sig här i livet!
SvaraRaderaDet är väl alltid roligt om någon mer än jag själv uppmärksammar att jag har gjort något bra ;-).
SvaraRadera