Föraning

Kerstin litade inte på fakta, den kunde man vrida och vända på som man ville. Annat var det med känslor. Dom var konstanta och sa alltid som det var. Kände man på ett visst sätt så kände man så sen kunde faktan visa vad den ville, det ändrade inte på något. Kerstin kände en massa saker, främst gällande framtiden. Den kändes inte välkommen, snarare hyste hon ett slags obehag mot dess ankomst. Framtiden förde med sig så mycket nytt och så många nya och det var framför allt mot de sistnämnda som obehaget riktade sig. De nya var udda, annorlunda och passa inte in. Inga vackra ord eller "fakta" kunde ändra på de. Det var helt enkelt bäst att hålla sig undan. Dom nya skulle inte föra något gott med sig, det kände hon.

(Skriv om att ha en föraning)