Gravitationen hade gått hårt åt Gretas kropp. Allt på henne hängde, ögonen var fulla av sömngrus och ansiktets hud var lika skrynkligt som ett russins. Hon som tidigare varit en riktig godbit var nu lika eftertraktad som blöt papperskasse.
Om man som nationekonom skulle sätta ett värde på Gretas existens skulle de inte hamna långt ifrån noll. Greta var alltså nästan värdelös eller om man inte ville vara fullt lika hårt kunde man istället kalla henne: nästan gratis. Det kan låta hemskt för en oinsatt att mäta en person i pengar men det är en nationalekonoms jobb. Denna yrkesgrupp värderar grejer och ger dom ett värde som gör det möjligt att jämföra dom med andra saker. Utan dom hade vårt samhälle varit mycket mindre effektivt. Man skulle kunna säga att dom är en förutsättning för vår demokrati. Skulle en nationalekonom prissätta sig själv, skulle han/hon helt rättvist värda sig själv som väldigt dyr.
(Skriv 5 favoritord och en berättelse där dom är med)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stackars Greta, bra och tänkvärd berättelse.
SvaraRaderaInte illa! Välkommen!
SvaraRadera