Idag missade jag bussen, det händer egentligen aldrig. Första delen i mitt tonårsuppror var att dyka upp med god marginal till alla tider jag behövde passa och det har jag gjort sen dess. Hela min barndom bestod i ett evigt rännande till kollektivtrafik, öppet tider eller bjudningar, vi var alltid sena. Därför var de mitt bästa sätt att undvika bli som mina föräldrar - att börja hålla tider. Jag var verkligen en riktigt rebell som ung.
Men idag missade jag i alla fall bussen. För första gången på riktigt länge, det var trist. Jag gillar inte förändring
(skriv om ett avbrott i vardagen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu skojar du igen...?
SvaraRaderaLakoniskt. Njutbart. Tonsäkert.
SvaraRaderaMan bli alltid som sina föräldrar, förr eller senare. Ett härligt sätt att revoltera, frågan är om dina föräldrar förfasades över ditt beteende, annars kan det väl inte riktigt klassas som rebelliskt.
SvaraRaderaLogiskt. :)
SvaraRadera...men man kan hoppas att resten av dagen var som den brukade och att det inte blev fler förändringar.
SvaraRaderaI mina öron låter det mycket sorgligt.
SvaraRaderaVäntar på att få höra fler av dina rebelliska sidor som ung! Bättre sent än aldrig! ;)
SvaraRaderaHaha..ja, jag hatar att komma för sent. Jag förstår din invändning mot förändringar:)- Bra beskrivning av en revolt. Den liknar faktiskt inte normrevolten, som ju förmodligen oftast är precis tvärtom, genom att komma för sent. Cissi
SvaraRadera