Nyckeln

Det är mörk och tyst. Inget undra på, det är tisdag och klockan är nästan tre på natten. Vanliga arbetare sover plikttroget och de andra som fortfarande är vakna håller sig lugna och fundera på märkliga ting. Hjärnan behöver inte vara utan sol många timmar för att börja tänka galet. Jag sitter bara och väntar på de. Låter tankarna glida i bisarra väderstreck ändå tills en riktigt dum idé börjar ta form.

Tänkt, om jag skulle gå över till min granne och se hur hon bor. Hon är bortrest och jag har fått hennes nyckel för vattna blommor och ta in hennes post. Sånt som snälla grannar gör åt varandra.

Jag förstår ju själv att det är en dum idé. Men ändå får den ligga kvar och näras av min fantasi och nyfiken. Det behövs så lite för att ge dåliga idéer ett eget liv, speciellt vid den här timmen, och snart är jag utanför hennes dörr och vrider om nyckeln.

Jag står i hennes i hall med bultande hjärta och en känsla av förväntan med inslag av skam. Inte helt olikt de allra första gångerna jag tittade på porr. Snarare förvånansvärt likt. Jag för en kort pliktskyldig kamp mellan min moral och nyfiken innan jag bestämmer mig för att fortsätta. Utgången var given.

Lägenheten är en etta. Den rymmer en liten hall som hänger ihop med ett kök, en ännu mindre toalett och ett sovrum. Jag väljer att spara det bästa, sovrummet, till sist och börjar med hallen. Den innehåller, förutom oproportionerligt många skor och mycket kläder för sin yta, inget särskilt. Badrummet är inte så mycket roligare. Mest en massa hud- och hårprodukter. Jag luktar mig igenom hennes igenom hennes schampo-sorter. Hon har fyra och jag fastnar för en av ett fransk märke som doftar mango. De andra är också fruktsorter men jag tycker de luktar alldeles för artificiellt.

I köket finns fem kockböcker och i kylen finns lika många ingredienser. Först blir jag besviken, jag trodde hon gärna lagade mat. Sedan inser jag att hon måste rensat ut innan hon stack, hon ska ju faktiskt vara borta i två veckor. Hennes skåp är desstu mer välsorterat. Mängder med torrvaror. Mycket fint, jag känner mig nöjd igen. Jag är en människokännare.

Därefter går jag in i sovrummet. Jag börjar med att gå igenom hennes bokhylla. Den är fylld med pocketböcker. Det är bra, det betyder att hon läser. Bokhyllor fulla med inbundna böcker är mest till för att imponera. Jag har jobbat med inredning, jag vet. Sedan tar jag itu med rummets lådor. Innehållet är tråkigt. Vad som dock slår mig är att hon har en närmast pedantisk ordning däri. I hennes skrivbordslåda ligger pennorna uppradade efter typ och storlek. Hon kanske är psykopat? Jag är noga med att lägga tillbaka allt på sin plats. Man vill ju inte ha en sån efter sig.

Jag hittar hennes dagbok under sängen och bläddrar lite i den. Men hennes nedtecknade dagar och tankar är trista. Det står mest om prestationsångest. Jag petar runt lite till i rummet innan jag stannar framför sängen. En ny dålig idé dyker upp. Men nu jag vet att det bara är slöseri med tid att försöka bekämpa den. Så jag tar fram snoppen, lyfter upp hennes kudde och ollar omsorgsfullt hela örngottet. Därefter går jag snabbt igenom hela lägenheten, för att försäkra mig om att allt är i samma skick som när jag kom, innan jag återvänder hem.

***

Två veckor senare går jag över för att lämna nyckeln. Hon tackar så gott för hjälpen och säger att jag kan behålla den.

"Det är bra, att veta att du har en. Ifall jag blir utelåst eller om jag vill att du ska släppa in någon kompis till mig. Jag kan ta din reservnyckel också, ifall du vill?"

"Nä, jag är lite känsligt med det. Kan aldrig känna mig trygg om jag vet att någon kan gå in i min lägenhet hur som helst."

"Vadå, tror du att jag skulle gå in och snoka hos dig, eller?"

"Man vet aldrig, i dom lugnaste vatten..." svarar jag med ett leende. Sen skrattar vi båda gott åt mig paranoia.

(skriv om att luras!)