Ibland när orken och fantasin sinar tänker jag att jag borde avsluta mina studier i nationalekonomi och skaffa ett glidigt jobb på nån bank. För att sedan försnilla några miljoner till ett Schweiziskt konto att leva gott på. Rikedom är straffet för ett lättjefullt liv.
För inget kräver mer flit än att leva fattigt. Det är inte utan en stor portion stolthet jag berättar om min nuvarande ekonomiska situation. Att vända på varje krona, leta i Konsums containrar efter stängning och gå på varenda vernissage för snittar och vin, är ett tufft liv. Uppfinningsrikedom och uthållighet är bara två av många egenskaper som krävs för att leva på existensminimum. Den som läser tidningen har säkert att förstått att vilken apa som helst kan bli chef. Men säg den som klarar att stå utanför Hemköp hela veckan, nio timmar om dagen och försöka kränga tidningar. Därför beundrar jag ingen mer än den hemlösa Aluma-försäljaren i mitt kvarter.
(skriv om flit)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ligger en del sanning i det där... Man måste tänka lite (surprise!) när man läser din text, den är inte så enkel som den först verkar. Ska jag vara helt ärlig funderar jag fortfarande på om du är ironisk eller inte... (jag är trött)
SvaraRaderaTack för din kommentar - den var bra!
Sanningen liksom texten smakar viss bitterhet men jag tycker den är bra.
SvaraRaderaJa, livet kan vara tufft minsann.
SvaraRaderaGå på vernissage för att få i sig lite godsaker... Också en variant.
Håller med Genyvy, din text tolkar jag som ironisk, tragik mitt i de lite komiska formuleringarna. Håller med om att man måste vara uppfinningsrik om man är fattig. Uppfinningarnas moder och allt det där. Bra text!
SvaraRadera