Ejé - Del I

Ejé var ett original. Det var inte en självvald roll. Men eftersom han saknade både pengar och förstånd fanns det inte mycket annat att välja på. Däremot hade han massor av tid. För Ejé vill inte skaffa ett jobb, han var en tänkare - ett farligt yrke för någon i hans sits. Det hade funnits mycket mera passande sysselsättningar för en person med hans kompetens. Till exempel hade han kunnat stå utanför ICA och fråga dess kunder om de kunde undvara växel, eller hade han kunnat leta burkar i parken, eller kanske skaffa massa katter och hoppas att staten skulle förse honom med något slags bidrag.

Men dessa beprövade kort var ingenting för Ejé, han hade ambitioner. Han hade bestämt sig för att bli en förmögen filosof. Hade Ejé haft någon vän med i alla fall ett uns av förnuft hade denna kunnat berätta för Ejé att hans dröm helt saknade verklighetsförankring. Ingen i detta samhället kan försörja sig på att tänka, än mindre bli förmögen på det.

Tyvärr hade Ejé bara en ytterst modest skara bekanta. Där den vettigaste hette Holger och tillbringade dagarna med att jaga svanar i parken. Ingen fanns alltså för att stoppa Ejé och en kall decembernatt satte han sig vid köksbordet, utrustad med penna och papper, för att påbörja sin karriär som filosof.

Det gick dåligt. Förutom sina ambitioner hade Ejé endast en ytterligare resurs till förfogande, nämligen tid - vilket han, som tidigare nämnt, hade i överflöd. Och är det något som är värre än att sakna tid när man ska skapa, så är det att ha för mycket av de. Det finns inget som hämmar kreativiteten mer. Så efter tre veckor hade Ejé inte kunnat få fram mer än en liten osammanhängande text, som löd:

"Människan är skapad så att hon måste äta för att överleva - alltså existerar mat. Eftersom föda kan ta många former, exempelvis bröd, morötter och hund, kan man bevisa att dessa finns och har ett syfte. Man kan även äta människor vilket bevisar att vi verkligen existerar och vår existens har ett syfte (men detta syfta är inte nödvändigtvis att bli uppätna av andra människor). Saker man däremot inte kan rättfärdiga utifrån filosofiska resonemang är till exempel schampo, sten och moln, eftersom dessa kan man inte äta."

Ejé var förvisso galen men han var inte dummare än att han förstod att den texten inte skulle få något kommersiellt genombrott. Därför var den inte heller värd att lägga ner mer energi på. Men han tvivlade ändå inte på sin förmåga och var övertygad bara om hans kreativitet bara fick en hjälpande knuff skulle han kunna börja producera sitt mästerverk som skulle göra honom både berömd och förmögen.

Han beslöt att börja med narkotika klassade preparat - ett tillvägagångssätt som en rad av genier i skaparkris hade använd innan honom. Dessvärre saknade han både kontakter och pengar, två viktiga faktorer för att skaffa knark. Efter ett misslyckat rånförsök mot ett av stadens apotek, där han med nöd och näppe undkom polisen bestämde sig Ejé för att använda en mer lättåtkomlig men fullt potent drog - kaffe.

Tricket med att berusa sig med kaffe är att 1) använda pulver-form (innehåller mera gifter) 2) att dricka mycket, stark och snabbt. Ejé gjorde så och varje kväll drog hans i sig fem stora koppar pulverkaffe (som mest påminde om tjära i både smak och konsistens) rakt efter varandra. Det funkade över förväntan. Hela hans kropp drogs samman i kramper och han ansattes av kraftiga hallucinationer. En gång såg han Gud, en annan gång en katt som bajsade i hans brödrost, en tredje gång såg han sig själv som asiat. Han valde att utgå från att den med Gud nog hade varit den mest sanningsenliga. Denna andliga upplevelse gav Ejé förnyad kraft att ta tag i sin dröm, med gud på sin sida kunde inte ingen tid i världen hindra honom.

Så påbörjade han pånytt sitt arbeta. Han fortsatte med sina kaffe-sessioner men inte lika våldsamt som tidigare. Han drack tills han skakade och hans tankar började bli febriga. Sedan skrev han ner mängder med olika substantiv och verb som han parade ihop. Det kunde bli något i stil med: "kärlek är luft - tegel är avundsjuka". När han sedan kom till sans gick han ut på wikipedia och kollade upp den fakta han behövde för att stryka sina resonemang. Sedan förde han långa diskussioner med sig själv där han agerade både opponent och försvarare till sin tes. Efter de justerade och utvecklade han den så gott han kunde och såg sedan över den på nytt med kritiska ögon. Därefter förkastade han den oftast - han var en hård kritiker.

Men övning ger färdighet och efter ett par månader började Ejé bli en mästare på att försvara sina alster. Nått år efter sin uppenbarelse fick han sitt första alster publicerat. "Alfabetet är sanning - Hårväxt är makt", den fick lysande recensioner. "En uppgörelse med vår västerländska slit och släng-livstil och en obeveklig kritik mot service samhället" - löd Daldemokratens recension. "En ögonöppnare, för oss alla, som visar på vänsterns bristande moral" skrev Johan Norberg i krönika.

För Ejé var det uppenbart att inte någon hade förstådd verket men det gjorde inget. Hans två mål var berömmelse och rikedom vilka han nu uppnått. Egentligen hade hans plan varit att bara dra sig tillbaka och leva gott på sin förmögenhet. Men dammen hade brustit och ur honom rann en störtflod av filosofiska resonemang som bara måste komma i tryck.

fortsättning följer

(i alla fall om det kommer ett lämpligt tema på skrivpuffen)

(skriv om att vara förmögen)