Recension: fredagsmys

Det startar tidigt, redan när pappan lämnar jobbet börjar den goda stämningen krypa sig på. Måndagen känns avlägsen och en god middag följt av lite sällskapsspel ger mig en känsla av hopp inför kvällen.

Men det kulmen nås redan innan "På Spåret". Ingen av deltagarna verkar vara intresserad av att göra tillställningen minnesvärd. De stannar i soffan. Och när sedan "Skavlan" tagit slut och TV tröttnat på att underhålla gör verklitenheten sig påmind. Vinet är uppdrucket och den lätta berusningen har övergått i trötthet. Ljudet från dumburken klara inte längre att hålla borta dunken och skrattet från grannes fest. När den sista personen äntligen lyckats somna med öronpropparna i, känns måndag obehaglig nära.

Fredagsmyset är som bäst en bitterljuv upplevelse som efter en lovande start övergår i en tröttsam och slentrian historia. Det här har vi sett förut och avsaknaden av originalitet är så stor att hela förloppet känns pinsamt. Efter föreställning sitter man som betraktare kvar i mörkret med en känsla av tomhet och skam. Kanske är det de som är tanken bakom? Ett slags sjukt socialt experiment? Jag vet inte och jag bryr mig inte heller, för jag tröttnade redan under "På spåret".

// Kimm