in Betrieb

Berlin har inga hissar, det är en liten fläck i den annars skinande metropolen. Fast det är lika bra de, spännande möten sker inte i hissar. Det sker någon gång efter midnatt, i överfulla kök, i märkliga lägenheter med betongväggar. Det sker när "rök ej"-skylten på väggen inte längre är ett förbud, utan bara en rekommendation, och handfatet fungerar som askfat. Då finns det spännande mötet i soffan längst in i hörnet och då ångrar du att du aldrig läste tyska i skolan. Men du prövar ändå, din rusiga hjärna har förväxlat din vanliga blygheten med frispråkighet.

Det visar sig att hon är från London, pratar engelska. Vilken tur att du inte valde tyska, nu kan du spanska istället. Det är ett bättre språk och du kan fortfarande kommunicera med kvinnan i hörnet. Du både äter kakan och har den kvar. Hon skrattar när du berättar de. Sedan pratar hon om sig själv medan du matar krukväxten på bordet med glödande fimpar.

Ett tag senare sitter ni en taxi. Både chauffören och hon skrattar gott åt att du använder säkerhetsbälte. De kallar dig "feigling", fegis men du bryr dig inte. Du har högre ambitioner i livet än att dö i en taxi.

I hennes trappuppgång finns inte heller en hiss. Du påpekar det och hon ler. Det gör inget, inga spännande möten har någonsin skett i en hiss, viskar hon. Sedan tassar ni tyst upp. Man måste ju inte störa grannarna bara för att man är full.

(skriv om ett spännande möte i en hiss)