Hej skrivpuff!

Jag hade helt glömt bort att den här bloggen fanns. De är två år sedan jag sist skrev på den och hade de inte varit för en lycklig slump så hade de inlägget sannolikt blivit de sista och bloggen hade förpassas till cyberrymdens oändliga oceaner av bortglömda kilobytes.

Paradoxalt nog är mitt dåliga minne anledning till att jag hittade tillbaka. Jag är en nämligen en pragmatisk person och har ordnat lösningar så att min glömskhet inte ska diktera villkoren för min tillvaro.

Ett av dessa hjälpmedel är en bok där jag skriver upp alla inloggningar jag skapar. I den finns alltså varje lösenord jag haft de senaste tio åren. En dagbok över mitt liv som internetanvändare. I den kan man tydligt se hur min respekt för hur dessa lösenordens skyddande förmåga gradvis förminskas över tiden. Min första mailadress hade lösenordet: ”kosmisk-disonans91” medan ju längre fram i boken man läser sig desstu mer återkommer blir lösenord som ”hej123” eller bara enkla variationer av mitt eget namn. I dagsläget ligger min identitet uppdukad som ett smörgåsbord för den lystna hackern. Men hursomhelst, tidigare idag vände jag mig till denna bok för att kolla upp något viktigt. Nu har jag glömt vad, för jag fann något ännu roligare. Inloggning till ”garaget”.

En timme senare hade jag läst alla gamla inlägg på bloggen. De lämnade mig mer än lovligt generad och i skrivandets stund känner jag fortfarande en varm rodnad ligga över kinderna.Förvånasvärt lite av materialet är skrivet utifrån egna erfarenheter men stilen och tonen i texterna säger mer om vem jag var då än något dagboksinlägg.

Fast framför allt var jag glad. De var roligt att läsa dessa gamla skriverier som jag för länge sedan trott gått förlorade. Jag fylldes också av tacksamhet gentemot alla de människor som tagit sig tid och ork att läsa igenom och kommentera. Med lite distans kan jag se att inläggen är av, milt uttryck, av väldigt skiftande kvalité.

Även om jag tvivlar på att de senaste två årens uppehåll gjort mig till en skickligare författare så tror jag tror faktiskt att jag blivit en bättre berättare. Lite klokare, lite lugnare och något rikare på historier. Dessutom (inte minst efter att läst mina gamla inlägg) har jag insett vikten att ge texten en extra genomläsning innan man skickar ut den.

Således är tiden är mogen för mig att ge sidan ett nytt försök. Kravet kommer inte vara att producera varje dag, istället ska jag satsa på att skriva sådant som jag inte skämmer ögonen ur mig när jag läser två år senare. Hurvida det är en överambitiös målsättning eller ej får framtiden utvisa. Jag är nog nöjd bara jag får tillfälle att skriva ur mig lite smörja någongång i veckan.

(skriv om smörja)