måndag 18 oktober 2010

Expresso

- Jag vill ha en.... tankepaus
latte? gissar jag tyst. Sannolikheten är ungefär 85 % och spänning på hur fortsättning av meningen kommer låta är långt ifrån olidlig.
...latte, fortsätter han. Jag tar en latte, tack.
Han lägger upp en tjuga på disken och håller nochalant fram myntfacket mot mig. Men jag har ingen lust att rota fram de resterande sju kronerna. Det är faktiskt hans ansvar och kunden har aldrig rätt om de inte betalt.
- Jaså, jag får ta hur mycket jag vill, undrar jag sarkastiskt.
Han fnyser irriterat och letar själv fram de sju kronorna bland sin växel.

Jag förstår mig inte på servicebranschen. Varför blev det plötsligt exotiskt att träffa någon som som skapar något av direkt fysiskt värde? När blev vi så här rika och varför vill vi lägga alla våra pengar på latte? När jag också blir rik kommer jag köpa choklad.

***

Lunchrummet är en borg, i alla fall på rasten. Övrig tid är det närmast att beteckna det som strejk att vistas där. Jag äter alltid så snabbt jag kan för att få tid att kunna dricka kaffet långsamt. Lätt värt lite ont i magen mot att slippa bränna tungan av sig.
Det uppfattas alltid som slött att vara i personalrummet ensam, men det bryr jag mig inte om. Det är min rast och jag gör vad jag vill med mina tjugo minuterna.
Chefen kommer in och tittar uppfordrande på mig.
- Jaså där sitter du...
Tyst en liten stund.
- Ja och där står du.
Just nu är jag så jävla oberörbar...

***

Julia och jag städar ofta cafét tillsammans. Det är den bästa tiden på dagen. Man går runt med damsugare och mopp samtidigt som man pratar skit och känner sig duktigt för att man har ett arbete. Dessutom är man glad för att man snart får gå hem.

- Vad heter latte i plural? undrar jag
- Lattar kanske?
- Jag tror lattes
- Nä. Jag tror inte man böjer de, jag tror de alltid heter latte. "Två latte tack" liksom
- Jag hade sagt "två lattes"
- Då hade jag skrattat om du beställt av mig

***

Det är kul att ha ett arbete men tråkigt att jobba. Det känns som jag tagit två steg fram och ett steg tillbaka i min tillvaro sedan jag fick anställningen. Ett trevande och halvlyckat försök till att finna ro i den omvärld som jag testar utifrån ett användarperspektiv.

(skriv om att treva)

1 kommentar:

  1. Underhållande, tänkvärd och mysig text.

    (Bara undrar över andra stycket där jag inte förstår meningen som börjar med "Varför blev det plötsligt...".)

    SvaraRadera